Välkommen till oss!

Utanför Järna, på en sluttande gårdstomt mellan hagmarker och skog, ligger lekskolan Nyponkulla. Från början var tanken att skapa en social samlingspunkt för vänner med barn. Idag är det ett alternativ till förskola med tjugo barn mellan 1 och 6 år och sex pedagoger.

”Att hjälpa barn att känna sig hemma bland de vuxna som vi anförtror dem åt är detsamma som att skapa en anknytningsgemenskap där barnen kan växa upp. I den traditionella anknytningsgemenskapen behövde barnen aldrig gå hemifrån – de var hemma oavsett vart de gick. Inte heller idag skulle barn behöva lämna sina hem, eller åtminstone lämna känslan av att vara hemma bland omhändertagande vuxna, förrän de blir mogna nog att hitta en hemvist hos sig själva.” 

Gordon Neufeld ”Våga ta plats i ditt barns liv” (S. 333)

Livet på Nyponkulla

Ett kollegium med vilja till personlig utveckling i kombination med denna resursplats, naturen och djuren kändes för mig som en tillräckligt bra grundförutsättning för ”så lite skada som möjligt” på det växande barnet. Och nöjd med alla 4 barns vistelse.

Malin J

De känns mer som vänner med barnen… En varm positiv känsla. En oslagbart vacker plats med söta byggen som pågår, vuxna som alltid pysslar i trädgård eller så, så barnen inspireras till rörelse och lek. Djur! Skog! Mycket utomhus. Odlingar! Torsdagar är utomhusdag med soppa i stor kastrull över elden. Naturkontakten är så fin. Maten är också helt oslagbar. Helt eko och massor är från deras egna odlingar. Den kvaliteten på mat vill jag ge mitt barn, bara!

Livia Li

På Nyponkulla ges barnen friheten att utvecklas och upptäcka sig själva i en trygg miljö. För vårat barn var Nyponkulla som ett andra hem.

Linn

När jag tänker tillbaka på vilka lekplatser som var mest spännande att leka på som barn så var det på landet hos farmor. Bakom deras hus fanns två gamla hus. De vuxna ville inte att vi skulle gå dit för de var rädda att husen skulle rasa ihop. Där fanns gamla saker och det var oordning. Just där ville vi leka. Det var inspirerande. Jag har tänkt många gånger att sterila ordnade platser kanske inte är de mest spännande för barn att leka på. Som barn sökte vi oss gärna till skroten också. På en lastbilsskrot lekte vi och satt i de gamla lastbilarna. Jag kan känna lukten fortfarande av de ruttna sätena. 

Holger